Alla dör till slut
Nu har Roland, min undulat dött. Jag kom hem från basgruppen och såg precis när jag kom innanför dörren att Roland ramlade ner på burgolvet. Jag öppnade luckan och tog honom i min hand, han var helt lugn och lät mig klappa honom. Jag förstod ju att han inte skulle klara sig. Jag var hos honom till sista andetaget. Nu ligger han helt stilla och har lämnat sin kropp.
Det är så konstigt med döden, först finns man och helt plötsligt har allt bara upphört. Jag hoppas att han flyger fritt i himlen, med sin blåa skrud och kvittrar sin ljuvligaste sång.
Har bara en bild på honom, men jag lägger in den här.
Så jag får säga: Rest in Peace även till Roland nu.
Vi har haft en väldigt bra helg för övrigt, Jakob och jag. Vi var ute i Lördags och såg organismen, eller Johan som han nu vill bli kallad. Sen träffade vi våra gamla plastsyskon, Gustav och Patrik, vi mötte Otte och Lisette, folk i största allmänhet och det var bara så vänligt och trivsamt =)!
Efter festligheterna ute så följde Gustav med hem till mig, han skulle sova över här. Jakob o jag fixade iordning lite. Jesper ringde och hade varit ute med sina kompisar, men de skulle dra hem, så han kom till oss också, blev en liten efterfest som drog sig ända till 10 nästa morgon. Jag och Jesper gick upp på taket till Elsas, fast jag var så jävla höjdrädd att jag bara skakade =).
Jupp, så kan det se ut på småtimmarna en lördag. OBS, det är Gustav som ligger under alla kläder.
Vill bara lägga in en bild på min bror och mig. Trots alla småbråk så älskar vi varandra!
Han är bra som fan! =)
