TseTse
Jag har drabbats av tsetse flugor i min närhet som sprider sömndamm omkring sig- så jävla trött hela tiden. Drömmer weird-drömmar och kan inte minnas fast de sätter sig fast innanför mitt pannben och äcklar sig.
Snart är det dags att flytta- vet inte när det ska till att jag packar. Vill ju inte bo i en flyttkartong i flera veckor innan avflyttningsdatumet.
Jag har levt på affirmationer- det har varit min näring, men nu kommer verkligheten ifatt igen och gör att mycket känns jobbigt. Jag kan inte riktigt förstå varför jag inte kan ändra på mitt beteende. Saknar totalt disciplin och framtidstro. Försöker leva dag för dag, men framtiden kommer ju ideligen närmare.
Hittade ett program fast det är i Göteborg och säkert hiskeligt svårt att läsa, men det heter iallafall: Samhällsvetenskapliga och miljövetarprogrammet. Det är ju vad jag är intresserad av. Men börjar väl som sjuksköterskestudent till hösten. Jag har inga andra planer.
Jag kan inte förstå att jag och alla i min närhet ska försvinna. Jag önskar att jag kunde känna tillförsikt och hoppfullhet och att döden skulle vara spännande, istället lever jag i förnekande. Jag vill inte försvinna, samtidigt som jag inte vill hamna själv i universum med mig själv. Men det kanske kommer någon och möter på andra sidan, det kanske bara är frid och skönhet. Ingen vet, ingen.
Lyssnar på svensk rootmusic och gungar i takt.
Försökte ladda upp en bild som Nanna målat på mig, som är så fin, men det gick inte...ska försöka igen.
Snart är det dags att flytta- vet inte när det ska till att jag packar. Vill ju inte bo i en flyttkartong i flera veckor innan avflyttningsdatumet.
Jag har levt på affirmationer- det har varit min näring, men nu kommer verkligheten ifatt igen och gör att mycket känns jobbigt. Jag kan inte riktigt förstå varför jag inte kan ändra på mitt beteende. Saknar totalt disciplin och framtidstro. Försöker leva dag för dag, men framtiden kommer ju ideligen närmare.
Hittade ett program fast det är i Göteborg och säkert hiskeligt svårt att läsa, men det heter iallafall: Samhällsvetenskapliga och miljövetarprogrammet. Det är ju vad jag är intresserad av. Men börjar väl som sjuksköterskestudent till hösten. Jag har inga andra planer.
Jag kan inte förstå att jag och alla i min närhet ska försvinna. Jag önskar att jag kunde känna tillförsikt och hoppfullhet och att döden skulle vara spännande, istället lever jag i förnekande. Jag vill inte försvinna, samtidigt som jag inte vill hamna själv i universum med mig själv. Men det kanske kommer någon och möter på andra sidan, det kanske bara är frid och skönhet. Ingen vet, ingen.
Lyssnar på svensk rootmusic och gungar i takt.
Försökte ladda upp en bild som Nanna målat på mig, som är så fin, men det gick inte...ska försöka igen.
Kommentarer
Trackback
