Dårarnas argument
Sitter i min säng och skriver. Prickigt täcke, en mätt mage, en fågel i bakgrunden. Försovit hela dagen. No discipline..no no oooh noooo. I natt var det åska, jag vaknade av att mitt fönster stod helöppet och himlen var vit av dunder.
Jag längtar någonting, jag längtar tystnaden av tanken som tänker död. Varför engagerar jag hela mitt liv att kretsa kring detta faktum. Jag möter ingenting i det jag skräms bara och blir apatisk av olust.
Bor i en flyttkartong, gör lite ditt ibland och datt ibland. En sak där och en i den lådan där. Ska nog gå att flytta, fast jag inte ser någon framtid. Ska bli ersättningsskyldig FK för att DE betalat ut för mycket. Då får fan de stå för sin handling. Jag har inte direkt haft sådär enormt mycket tillgångar den här våren och lär inte ha det framåt heller, så jag förstår inte hur det ska gå till.
Varför kan jag inte resa på mig gå ut med min LOVELI tröja och vara riktig och vacker i världen, titta helande på dig och tänka du är build av kärlek och kärlek allena.
Leva dag för dag för dag. Jojo dagarna avlöser varandra och datumet ändrar siffror...men var är jag i alltihopa?
Tänker på köttätningen, på utsläppen, på den rådande idiotin, på att jag måste ha kunskap, massa jävla kunskap för att stå emot dårarnas argument.
Pratade med min kusin han sa att vi trancenderar, vaknar att det är dags nu för ett paradigmskifte, fast alla tar sig olika vidare till upplysningen...fan varför ska man vara så långt bort från den naturliga verkligheten, den som är påriktigt. Jag tänker på att vi håller på och skrapar på ytan av ett liv som skulle kunna vara så vidunderligt hela enorma tiden. Men istället tittar människor på börsens ned- och uppgång, väderleksrapporten, handlar sin expressen för att läsa sportsidorna. Vem har sagt att det är verkligheten, vem?
Varför ska min verklighet vara sjuk, sjukdom som måste medicineras bort, fast jag egentligen bara gjorde min verklighet verkligare men var lite väl känslig för all information som blev uppenbarad. Men om jag faktiskt är sjuk, det vill jag inte gå med på, bara en annorlunda livsupplevelse, en mer levande...fick reda på att en människa måste ta ansvar för sina handlingar...varför handlar jag då fortfarande så ansvarslöst...det är frågan...men det är för att jag återigen förnekar den stora existensen. Jobbigt var det, ja det var fruktansvärt, men det var åtminstonne sant och en uppgift att växa i. Mötte himmel, skärseld, helvete. På jorden i den vanliga tappningen möter man oftast bara förnekande och blir iproppad mediciner.
Ja vart är man på väg...är man på väg....är jag på väg?
Jag längtar någonting, jag längtar tystnaden av tanken som tänker död. Varför engagerar jag hela mitt liv att kretsa kring detta faktum. Jag möter ingenting i det jag skräms bara och blir apatisk av olust.
Bor i en flyttkartong, gör lite ditt ibland och datt ibland. En sak där och en i den lådan där. Ska nog gå att flytta, fast jag inte ser någon framtid. Ska bli ersättningsskyldig FK för att DE betalat ut för mycket. Då får fan de stå för sin handling. Jag har inte direkt haft sådär enormt mycket tillgångar den här våren och lär inte ha det framåt heller, så jag förstår inte hur det ska gå till.
Varför kan jag inte resa på mig gå ut med min LOVELI tröja och vara riktig och vacker i världen, titta helande på dig och tänka du är build av kärlek och kärlek allena.
Leva dag för dag för dag. Jojo dagarna avlöser varandra och datumet ändrar siffror...men var är jag i alltihopa?
Tänker på köttätningen, på utsläppen, på den rådande idiotin, på att jag måste ha kunskap, massa jävla kunskap för att stå emot dårarnas argument.
Pratade med min kusin han sa att vi trancenderar, vaknar att det är dags nu för ett paradigmskifte, fast alla tar sig olika vidare till upplysningen...fan varför ska man vara så långt bort från den naturliga verkligheten, den som är påriktigt. Jag tänker på att vi håller på och skrapar på ytan av ett liv som skulle kunna vara så vidunderligt hela enorma tiden. Men istället tittar människor på börsens ned- och uppgång, väderleksrapporten, handlar sin expressen för att läsa sportsidorna. Vem har sagt att det är verkligheten, vem?
Varför ska min verklighet vara sjuk, sjukdom som måste medicineras bort, fast jag egentligen bara gjorde min verklighet verkligare men var lite väl känslig för all information som blev uppenbarad. Men om jag faktiskt är sjuk, det vill jag inte gå med på, bara en annorlunda livsupplevelse, en mer levande...fick reda på att en människa måste ta ansvar för sina handlingar...varför handlar jag då fortfarande så ansvarslöst...det är frågan...men det är för att jag återigen förnekar den stora existensen. Jobbigt var det, ja det var fruktansvärt, men det var åtminstonne sant och en uppgift att växa i. Mötte himmel, skärseld, helvete. På jorden i den vanliga tappningen möter man oftast bara förnekande och blir iproppad mediciner.
Ja vart är man på väg...är man på väg....är jag på väg?
Kommentarer
Trackback
