Sjöutsikt

 Pappa och jag var vid GLottern. Rodde in i lä. Lovisen var med och vi hade det så bra. Idag har jag haft mitt vanliga ångesthumör, varför det ska vara så kan jag inte förstå. Jag känner mig så orolig för framtiden. Att jag inte har något att hänga upp mitt liv på.  

Lyssnar på Your song av Elton John. Den sjöngs på bröllopet och det var en underbar känsla som förmedlades.

Jag har sovit typ hela dan idag och det mår nog ingen bra av. Jag tänker på hur det ser ut i andra delar av världen. Men min hjärna kommer ingenstans, den kommer bara fram till att det är orättvist och att många måste kämpa för hela sin existens. Men jag får inte ihop det att jag har rätt att finnas i Sverige på bidrag. Det kommer inte att hålla på lång sikt. Jag måste bara tro på min kapacitet att jag fixar min framtid. Har värsta faciliteterna i min lägenhet. Och det är det ju många som har i världen också.Så jag borde väl egentligen inte skämmas så enormt som jag gör.

Lovis skäller på Räggi, sen så lägger hon sig vid min sida och fnuffar.

Nu kommer glassbilen, det är det värsta ljudet jag vet, det är alienerande om något. Eller bomber är nog värre när jag tänker efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0