Kärlek och Död och Liv i ro

 Var på Emelies och Marcus bröllop. De var bara helt enkelt vackrast. Emelie är min första bästa vän. Vi har inte haft så mycket kontakt med varandra som vuxna, men jag känner att jag vill vara med henne. Jag vill leva i livet och se att det är möjligt att skapa nya relationer och ta upp gamla.

Hon är en enkel människa med djup, med rättvisepatos, hon är en sann djurvän och sympatisk.

Jag och pappa har rott i Glottern idag. Med Lovis som han trodde hette Gullan igår när han skulle ta hand om henne.  Vi satt i lä och flöt och jag fick ro från min dödstänkande hjärna. Vi hade med oss cigg o kaffe, gick upp på land och satt i mossan på en klippa. Hörde bara vind och vatten. Befriande.

När jag kom hem så hade Dub dött. Jag visste det indirekt innan, jag kände på mig att hon var allvarligt sjuk. Och jag vet att jag sa till henne att jag älskade henne. Hon betedde sig annorlunda på slutet, satt kvar när jag öppnade buren och lät sig bli klappad. Kanske var hennes kraft helt slut. Men hon visste nog vad som väntade. Jag är inte gråtig men jag tycker att det är väldigt tråkigt och ledsamt att hon dött.

Rest In Peace Dub. Love Ya!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0