birdiekaja agera utifrån hjärtat i första hand

Prickig klänning prick i ögat pricksis pricksäkert jävla skrik ut i eonernas tid. Vill vara en av er se er vara med er älska er.

Diskuterade och han orkade inte. Om man inte kan prata kanske det inte är någon mening med allt det där vi håller på att skapa, la mina fötter i hans knä, ville honom närmare.

Tracy spelar för mig återigen efter många år utan henne.

Dub håller på att tappa en tand, ganska förödande för ett marsvin med bara fyra tänder, jag vill att hon överlever!

Grannen och jag gick och återvann. Han har gått en U-landslinje. Intressant människa, som att leva i ett kollektiv fast med egna lägenheter. Kommer nog att umgås. Känns så.

Jag pratade och det är så stört att vi överkonsumerar och snabba pengar är det som betyder något. Att människor i andra länder ska försörja oss med sin arbetskraft, vad är det för fel på människor? Är inte livet något värt att göra roliga fina bra saker i, eller vad är det frågan om?

Lägenheten har fått tummen upp av Pamela. Jag och Lovis bor här. Roland och Räggi och Dub.

Skrivit ut 150 dikter jag skrivit. Läser och känner att JA jag kan stå för dem.

MIn gamla lägenhet har solkiga väggar, äcklig spis, sunkig atmosfär. Kanske jag har satt spår av min karmaångest i den, min psykos(a er). För jag känner en sådan lättnad att kommit därifrån och jag är ledsen för Markus skull om han otrivs. Hoppas att jag inte förstört atmosfären totalt.

Jag vill ha kunskap och inte vara helt lost i samtal som gäller det allmänna tillståndet. Han bara pratar om teknik och samhället som att man ska vara med på de premisser som erbjuds. Men jag känner att jag inte kan gå med på det som krävs. Det är bara en känsla jag har, jag vill göra något värdefullt. I den "riktiga" världen står jag utanför arbetsmarknaden, men jag ser mig inte som en looser, jag trodde inte att jag skulle bli en odugling. Tänker på att få en erfarenhetsbas som barn där man lär sig odling, malning, groddning, handarbete, ritualer för själen, värdefull kunskap som gör att man k'änner sig mindre utsatt och lost i en värld som rullar på i våldsam takt, med intentioner som inte följer hjärtat.

Köpte en helt organiskt nedbrytbar plastkasse på Ica. Ja nåt får man göra.