Tiden finns alltid att fortsätta
Mina system rinner över. Först spontanglad i överflöd, sedan fallet rakt in i sorg. Satte mig med böckerna, slog upp sidan, skrev en fin överskrift: CELLEN.
Blev totalt apatisk. Panisk skräck. Insikten om slarv med tiden innnan denna, slarv för min framtid. Bokens reella hot mot min förnekelse. Att bli påkommen med fusk. Fusk av förbrukade timmar, dagar, veckor, månader, förbrukad kunskap.
Jag har prioriterat min tid med honom. Och nu är det bara alldeles för tyst. Som försvunnen. Övergiven. Lämnad. Med timmar, dagar, veckor, månader som jag i oro spenderat i hans töcken.
Varför tog du inte fatt i din ambition. Lärde dig konstens anatomi. Kroppens inneboende krafter.
Det finns fortfarande möjligheter. Det gör det. Men Sara du måste ta dig samman. Skapa disciplin. Gå in för studierna nu.
Det är din framtid du lägger grunderna för. Din överlevnad. Din förmåga att bli praktisk handling.
Känner mig fastnaglad. Uppjagad. Känner mig alldeles grottmålad. Svart inuti med streckgubbar som kastar spjut på mina cellväggar.
Men det kanske är bra att vakna upp. Bättre att göra det 14 dagar innan verkligheten kastar sin svårighet in i min livssfär.
Tiden finns än.
Snälla gråt nu. Gråt allt. Sen lägger jag en hand på mitt ansikte. Tvättar ögon klara. Klara för att se meningarna som ska ta mig framåt. Som ska bilda orden jag skriver i två timmar. Som ska bilda rösten som berättar organens byggnad.
Du klarar det!
Kärlek till tålamod och tron på att alltid få komma igen.
Blev totalt apatisk. Panisk skräck. Insikten om slarv med tiden innnan denna, slarv för min framtid. Bokens reella hot mot min förnekelse. Att bli påkommen med fusk. Fusk av förbrukade timmar, dagar, veckor, månader, förbrukad kunskap.
Jag har prioriterat min tid med honom. Och nu är det bara alldeles för tyst. Som försvunnen. Övergiven. Lämnad. Med timmar, dagar, veckor, månader som jag i oro spenderat i hans töcken.
Varför tog du inte fatt i din ambition. Lärde dig konstens anatomi. Kroppens inneboende krafter.
Det finns fortfarande möjligheter. Det gör det. Men Sara du måste ta dig samman. Skapa disciplin. Gå in för studierna nu.
Det är din framtid du lägger grunderna för. Din överlevnad. Din förmåga att bli praktisk handling.
Känner mig fastnaglad. Uppjagad. Känner mig alldeles grottmålad. Svart inuti med streckgubbar som kastar spjut på mina cellväggar.
Men det kanske är bra att vakna upp. Bättre att göra det 14 dagar innan verkligheten kastar sin svårighet in i min livssfär.
Tiden finns än.
Snälla gråt nu. Gråt allt. Sen lägger jag en hand på mitt ansikte. Tvättar ögon klara. Klara för att se meningarna som ska ta mig framåt. Som ska bilda orden jag skriver i två timmar. Som ska bilda rösten som berättar organens byggnad.
Du klarar det!
Kärlek till tålamod och tron på att alltid få komma igen.
Kommentarer
Trackback
