Eternity in motion
Tror att det är så...energiomvandlingar. No end så att säga. Nya former dock, men ett ständigt pågående verkande. Direkt och här, utanför medvetandet fast aldrig still.
Ville skriva här för några nätter sen, hade så klara tankar, så flytande i insikt.
Det kommer liksom aldrig ta slut. Tänker att det jag vet är mitt liv som Sara som jag refererar till. Mina drömmar, min vakenhet, möten, verkligheter.
En dag tar jag det sista andetaget. Alla tar det sista andetaget. Ingen vet med säkerhet vad som därefter händer.
Jag har varit i Shambala. Jag har varit i dödsriket. Jag har varit utanför min kropp. Jag har varit evighet i rörelse i ett enda helt nu.
Och ja jag var så rädd. Jag mötte mig själv i kvinnor och de visade bara upp ett ansikte som jag tvingades stå handfallen mot, min fråga blev deras eko. Jaha det säger du. Hjälp mig jag kan inte vara såhär ensam. Jag satte mitt tredje öga i hennes panna och for rakt igenom henne, såg människor stå i en halvcirkel mitt emot varandra. Färgformationer. Slingrandes. Hon var en speglande vägg. Och vem var jag.
En som behövde agera i varje nanosekund för alltid.
Psykos. Det kallas för en sjukdom. Indianer kallar personer med psykotiska inslag för Shamaner. Jag fick profetior klarnande för mig. Ville fylla ett golv med insikter. Kanske var jag bara introvert och galen, utåtagerande och livrädd.
Kanske såg jag in i livet bortom vanlighet.
Sjuk kallades jag efter att ha kommit hem från TING i Norge. Sjukhus. Korridorer. Låsta dörrar. Andra människor i djup kris. Hallucinatioer. Vanföreställningar. Fyrkanter. Jag som en organisk ande. Rotlös. Men dock vid liv.
Ville skriva här för några nätter sen, hade så klara tankar, så flytande i insikt.
Det kommer liksom aldrig ta slut. Tänker att det jag vet är mitt liv som Sara som jag refererar till. Mina drömmar, min vakenhet, möten, verkligheter.
En dag tar jag det sista andetaget. Alla tar det sista andetaget. Ingen vet med säkerhet vad som därefter händer.
Jag har varit i Shambala. Jag har varit i dödsriket. Jag har varit utanför min kropp. Jag har varit evighet i rörelse i ett enda helt nu.
Och ja jag var så rädd. Jag mötte mig själv i kvinnor och de visade bara upp ett ansikte som jag tvingades stå handfallen mot, min fråga blev deras eko. Jaha det säger du. Hjälp mig jag kan inte vara såhär ensam. Jag satte mitt tredje öga i hennes panna och for rakt igenom henne, såg människor stå i en halvcirkel mitt emot varandra. Färgformationer. Slingrandes. Hon var en speglande vägg. Och vem var jag.
En som behövde agera i varje nanosekund för alltid.
Psykos. Det kallas för en sjukdom. Indianer kallar personer med psykotiska inslag för Shamaner. Jag fick profetior klarnande för mig. Ville fylla ett golv med insikter. Kanske var jag bara introvert och galen, utåtagerande och livrädd.
Kanske såg jag in i livet bortom vanlighet.
Sjuk kallades jag efter att ha kommit hem från TING i Norge. Sjukhus. Korridorer. Låsta dörrar. Andra människor i djup kris. Hallucinatioer. Vanföreställningar. Fyrkanter. Jag som en organisk ande. Rotlös. Men dock vid liv.
Kommentarer
Postat av: elina
du skriver magiskt och vackert! kan du ses fredag eller lördag? kram
Trackback
