birdiekaja agera utifrån hjärtat i första hand

Jo sähär var det. Vännerna Sara, Linnea, Hanna och Martin begav sig ut på en strålande bilresa in i täta lövskogar mellan slättlandskap och vägar. De bromsade in och tog modiga och staplande steg ur bilen (som förövrigt var en gammal volvo med problematisk ofunktion i dörrhandtagen, gick typ inte att stänga). De spatserade in på lätta fjät längre och längre in i grönskan. Hanna, Linnea och Sara höll sig nära bebygelsen, det vill säga vägkanten, där de fann sina första heliga svampar, varsin kantarell. Martin som var av den modigare kalibern vandrade målmedvetet inåt. Efter en stunds tystnad från det manliga sällskapet hördes ett lyckotjut, Martin sprang tillbaka till kvinnorna, med en Stolt Fjällskivling i sina bara händer, den var oerhört magnifik. Och ja det finns bildbevis =)!
Väl framme i familjen Nilssons näste började vännerna febrilt att genomsöka (den minsta i alla tider) svampboken. De sökte, utforskade sin svamp, jämförde...och ja...
det kunde vara en Stolt Fjällskivling eller...
en Vit Flugsvamp...
Oh my...

De vägde för och emot och tänkte framåt och bakåt...skulle de våga...

Symptomen som leder till en smärtsam och långsam död skulle uppenbaras efter 10 dagar. Men vännerna var gamblers, så de chansade...tillagade Den Stolta Fjällskivlingen omsorgsfullt och åt på sina små frukostmackor.

Så nu är det bara att vänta in domen...

Nope det var inte arsenik i ärtsoppan den här gången, utan ett fatalt snesteg av skogsmullewannabees som tror att man kan äta allt bara för att det växer i fria moder natur.