birdiekaja agera utifrån hjärtat i första hand

Var hemma hos Albin. Maria o Per var där o massa sköna människor. Det blev nån form av spontan gruppbrottning på köksgolvet.
På morgonen dan efter skulle Albin köpa mat till sin alldeles äckliga orm. Tre levande möss. Som tur var slapp jag se själva middagsintaget.


Vackersöta =)

Har levt emellan massa världar. Mycket fattig, men samtidigt mycket lycklig. O ting löser sig. Kanske inte alltid som man tänkt sig som jag tidigare skrivit om, men på ett sinnrikt sätt så går livet vidare i nya riktningar.

Är fylld av kärlek. Tillsammans.

O har helt plötsligt ett jobb, som jag dessutom tror att jag kommer trivas med :)! Skit i soc, skit i arbetsförmedlingen. De vill ju ändå inte hjälpa, inte ett dugg.
Förstår inte hur de tänker sig att människor ska klara av sin vardag om det inte finns någon backup på de som hamnar utanför, ekonomiskt alltså.
Jag har levt på noll kronor hur länge som helst nu. Och det var inte tillräckligt skäl att få gå före i kön, eller va man ska säga, på soc o få nån form av bidrag till mat o hyra.


Vi la i båten i Glottern. Åkte ut till sköna klipphällar o gjorde eldande brasa.


Agnesprutten åkte också båt, fast hon satt o gnällde hela vägen så att det var väldigt nära att hon hade fått gå tillbaka. Men när vi åkte ifrån henne från halvön, blev hon tokig o vi var så illa tvugna att låta henne hänga på i båten igen.


Grillade morot o majs (o halumi såklart :))

Den vackraste var med <3!
Ser ut som att jag får en kyss på kinden av jesus.



Carro kom nästa dag. Då gjorde vi en underbar repris o drog ut i kvällssolen, till en annan klippa. Jakob o carro klättrade i träd.


Elden lyste o spred sin doft in i  våra själar.


I jakobs lägenhet så har han nåt som han kallar "balkongen", det är en pytteliten, assmal jävla kant utanför hans köksfönster. Den brukar han klättra ut till o sitta på. Den är bara några decimeter bred o nedanför är det ett stup ner till marken, åtminstonne 10 meter, tror nog att det snarare är 15 meter. Jakob o Carro fann varandra där, satt o dingla med benen o lyssna på dubstepp (hehe som vanligt nuförtiden) högt som fan =) (i dubbel bemärkelse).


Massa bra händer...hela tiden. Massa mer har hänt såklart. Jag bevarar i minnet. Det som nu bildas att vara en del av mitt liv.

Och det vackra i att finnas är att det finns så mycket fantastiskt att uppleva, gång på gång igen.