birdiekaja agera utifrån hjärtat i första hand

Hajkat i hjärtat av Östergötland, i obyggd, bland kottar och hallonsnår. Suttit i vitmossa och inmundigat torrmat kokad på regnat sjövatten.

Haft de djupaste samtalen den tredje kvällningen, på en klipphäll, med utsikt av en stor brun fågel som svävade.

Att klättra över skammolnet. För alltid glömma skammen och som Samuel sa att Tomas Andersson Wij sjungit...ungefär: "-Livet är inte ute efter dig...livet vill dig inget illa..."

Falla bakåt och veta att du fångas upp.

I inre oaser landa mjukt och deep in da mud ställa sig kampfullt lerig och känna att jag segrat!

 Vara över skammolnen i den jordiska himlen.

Jag ser harmonin i mina ögon...kände den genom min kropp. Underbart underbart underbart.

Jag älskar livet när jag tagit över rodret en aning- leds av min inre vägvisare-skapar atmosfären så som jag vill att den ska vara!

Var äntligen hos mamma. Satt ute i natthimlen och eldade stjärnstoff på kanten av en galax. Vi lyssnade på jugoslaviskt kassetband och Ulf Lundell. Drack cider med grapejuice. Yami. När jag gick och la mig kom Agnes och borrade in sin fnuffsiga nos vid min haka, de andra bedårande godsakerna la sig lite huller om buller vid mina ben.
 Vi vattnade kossorna för de frustrade och råmade vid solnedgången och skrek att de minsann var törstiga!

På morgonen- idag alltså- väcktes jag av mamma som var sur för att jag aldrig ville vakna. Men sen satt vi helt näck i oasen och dök i mammas plastpool- var som att flyta på en insjö.

Jag började promenera lite i förskott inför vandringen-9 km- till Vikingstad. Det gick (hihi) bra, förutom att mina lår gick emot varandra, vilket innebar att jag fått svettskavsår...men jag har lovat Samuel att inte klaga...så jag ska hålla käften.
 På stationen efter den långa vandringen.

Packat allt!

På kvällen blev det vinafton i trädgårdsföreneningen med Lina och hennes vänner ( och förhoppningsvis mina nya vänner =))



Vi hade livliga samtal om alkohol, då en person alltid brukade däcka och kompisarna drev med honom i det tillståndet, smulade kex i öronen och la grejer på hans rygg och tog kort...de menade att han var med på det och tyckte att det var roligt...men Lina ville sätta emot och menade att det var principen att gå med på att en människa super ner sig inte är acceptabelt och göra till ett skämt...jag håller med Lina...kändes som att alla var medberoende...det är inte sunt.

Men förutom det så var det väldigt shyssta. Känns mer och mer rätt att jag ska börja läsa i Norrköping! Olle och Nina bor där och Olle sa till mig att han blev jätteglad att ..." en shysst människa" (citat) skulle vara i Norrköping! =) jag blev glad!

En bra dag!

Med shalar i håret. och bad vid våra fötter. med en jävla tjock mage...men vem bryr sig egentligen förutom jag. Badandes i varm insjö. Hittade en stationär hjorta med vedeldad kamin. Var med nya människor i solen. Band min första krans av klöver. Resa i bilar som att det var en semester med ungdomar på väg på äventyr.
Många dagar med Hanna denna sommar, men det är ju för att hon är bäst att umgås med! =)



Åka roddbåt över nejden. Med näckrosor på vattenytan. Romantiskt i sin allra finaste form. Sol i ögonen och värme i nacken.


Och tjejorna såklart i denna mansdominerade värld längst bak i båten...men vi är snyggosar


En skön skön dag i mitten av sommaren.

Måste ju bara visa min krans också...är så stolt!

Här är fina Helena. Vi var ute on da city och drack kaffe och islatte i stora muggar. Lina var också med!


Vi samtalade om livet så som det är nu.

Lovis och jag hamnade också på en bild:


Det är så roligt att träffa vänner man inte sett på länge och känna att man tycker om! Så är det med Lina och Helena. Det finns så mycket potential i de och jag vill verkligen gärna hänga mer med de.

Jävla tjat om vandringen, men vi skjuter upp den till söndag. Så att jag är frisk tills dess.

Jag hoppas att mamma kommer snart, vill så gärna vara med henne en liten stund. Ska läsa Rik på Riktigt nu när jag äntligen fått tag på den.

Pratade med Alvaro om saker i världen. Har en tröja som det står: I love earth på. Och jag vill veta vad jag tycker och vad jag vill förändra. Men det är som att jag inte riktigt vet det. Jag känner bara att nåt inte står rätt till. Jag vet inte inom vilket gebit jag vill arbeta, vad som går att påverka. Funderar lite på Enhet, men det kanske är för flummigt. På  nåt vis behöver jag mer kunskap. Så är det bara. Lilla människan Sara kan kanske förändra något litet som om många små personer gör den insatsen så händer det riktigt stora saker.

Så är det bara, helt omöjligt att få i fokus. Man har värsta fina bilden framför sig men när kameran knäppt av är det bara ett hjulspår kvar av katten. Något lurvigt och suddigt i ena hörnet.

Nu har jag gjort mitt värv med att passa pamelas katter. Har varit helt trevligt. Läst om Feng Shui och Långsamhetens lov (av Owe Wikström) när jag suttit uppkrupen i pamelas rutiga soffa som är som ett moln man ramlar mjukt ner i. Lyssnat på lugna favoriter och druckit hälsosamt örtte (säkert nåt jätteovanligt och dyrt som pamela bara har vid speciella tillfällen).

Lina var här. Vi åt jordgubbar, de första för i år (för mig). Jag fick den största =) heh...var tvungen att ta kort på den.
 jami!

Samuel och jag har införskaffat lite "torrfoder" som Samuel kallade det för. En kåsa och en "spork" eller vad det kallades, en ljusgrön.

Snart bär det av.

Samuel har sytt om en väska till Angel som hon ska bära när vi är ute i nejderna. Den blev bara så jävla snygg! Passade perfekt på henne också!


Åh det blir så bra!

Var med Hanna och Samuel ikväll och bara skrattade så jävla mycket åt allt. Sometimes life is really fun!

Var och badade med Affe och Oskar vid Berg. Där hade en andfamilj hittat sitt rätta element. De kvackade omkring och bet mig i fingrarna och Affe i tårna. Simmade bland barnen och blev även jagade av dessa. Himlen var sol i omkring 5 minuter, sen kom molnen i sakta mak in över oss. Bakom molnen fanns det fler moln, inget blått himlavalv eller brännande solkropp.

Jag skulle hoppa från bryggan, det stod stort och tydligt på en skylt att dykning var förbjuden, men vad gjorde jag...jo jag tog sats och for ut över vattnet och bröt typ knäskålarna när vattnet gick upp till låren...fy fan va ont det gjorde...känns fortfarande och blåmärken vittnar om mitt felsteg.

Idag är jag sjuk...feber och halsont.

Fått ta över Samuels tio växter i min etta...blev som en djungel...men jag tror att det blev ganska bra.

Var på ungdomsmottagningen igår och fick utslaget-ickegravid...är bara tjock över magen...skönt iallafall...så nu är det bara träning och sund mat som gäller.

Dansande kvinnor i min källare, djemberumvirvlar, höfter i rörelse och barfotafötter. Vill nästan gå ner och fråga om jag får vara med. Fatta vad livet fick ett uppsving när jag flyttade. Har de underbaraste grannarna som bara är så softa och sköna. Kloka och viktiga  i världen.

Det är så öppet här, både bokstavligt och bildligt. Mina rum andas luft, air.

Drömde att jag och mamma skulle till Nya Guineea, när någon frågade så sa mamma att vi skulle till kokain.

Hör rytmen i golvet och spelar själv Kultiration och njuter. Jag älskar naturlighet helt enkelt!

 Jo nu har jag kommit in. Kan bli en av de som går i korridorerna och ger injektioner, finns till hands i svåra situationer, håller handen. Kanske det är meningen att jag äntligen ska läsa, bli en som är med i samhället.

Jag har ju det som en målbild i huvudet. Ser inte augusti kanske just därför att jag är på väg att ta ett stort steg in i en nydanande värld.

Bor ju i min nya lägenhet som känns som ett studentrum. Frågan är om jag orkar att läsa, skriva tentor, jobba i basgrupper. Kanske jag är aslämpad att göra det.

Läser Forums Stora Bok om Människan. För att förbereda litegranna. Men det är mer avancerat än så, det vet jag.

Men fatta va kul det kommer vara. Jag vill komma in i Linköping, står som andra reserv. I Norrköping har jag kommit in redan. Men det är långt att åka. Bättre att vara i min hemstad. Men det finns nog positiva saker med att läsa i Norrköping också.

Var på grannfest igår. De är assofta! Gillar de verkligen! Idag är det en andra fest- det blev bara så för att de har en vän på besök. De har bjudit in mer folk. Ska bli najs!

 Har kollat upp capoeiramöjligheter i Linköping. Och ja jag tänker börja. Det är en dans kampsport och jag tror att det ger enormt mycket för psyket och kroppen att utöva denna aktivitet. Jag tror att jag kommer må bra och träffa trevliga människor där. Det blir jättebra! Fan va kul.

 Pappa och jag var vid GLottern. Rodde in i lä. Lovisen var med och vi hade det så bra. Idag har jag haft mitt vanliga ångesthumör, varför det ska vara så kan jag inte förstå. Jag känner mig så orolig för framtiden. Att jag inte har något att hänga upp mitt liv på.  

Lyssnar på Your song av Elton John. Den sjöngs på bröllopet och det var en underbar känsla som förmedlades.

Jag har sovit typ hela dan idag och det mår nog ingen bra av. Jag tänker på hur det ser ut i andra delar av världen. Men min hjärna kommer ingenstans, den kommer bara fram till att det är orättvist och att många måste kämpa för hela sin existens. Men jag får inte ihop det att jag har rätt att finnas i Sverige på bidrag. Det kommer inte att hålla på lång sikt. Jag måste bara tro på min kapacitet att jag fixar min framtid. Har värsta faciliteterna i min lägenhet. Och det är det ju många som har i världen också.Så jag borde väl egentligen inte skämmas så enormt som jag gör.

Lovis skäller på Räggi, sen så lägger hon sig vid min sida och fnuffar.

Nu kommer glassbilen, det är det värsta ljudet jag vet, det är alienerande om något. Eller bomber är nog värre när jag tänker efter.

 Var på Emelies och Marcus bröllop. De var bara helt enkelt vackrast. Emelie är min första bästa vän. Vi har inte haft så mycket kontakt med varandra som vuxna, men jag känner att jag vill vara med henne. Jag vill leva i livet och se att det är möjligt att skapa nya relationer och ta upp gamla.

Hon är en enkel människa med djup, med rättvisepatos, hon är en sann djurvän och sympatisk.

Jag och pappa har rott i Glottern idag. Med Lovis som han trodde hette Gullan igår när han skulle ta hand om henne.  Vi satt i lä och flöt och jag fick ro från min dödstänkande hjärna. Vi hade med oss cigg o kaffe, gick upp på land och satt i mossan på en klippa. Hörde bara vind och vatten. Befriande.

När jag kom hem så hade Dub dött. Jag visste det indirekt innan, jag kände på mig att hon var allvarligt sjuk. Och jag vet att jag sa till henne att jag älskade henne. Hon betedde sig annorlunda på slutet, satt kvar när jag öppnade buren och lät sig bli klappad. Kanske var hennes kraft helt slut. Men hon visste nog vad som väntade. Jag är inte gråtig men jag tycker att det är väldigt tråkigt och ledsamt att hon dött.

Rest In Peace Dub. Love Ya!

 Vill bara säga att det är me in my new apartment precis när jag flyttat in. I love my new place. Kan inte förstå att det är sant att jag får bo så vackert!

Prickig klänning prick i ögat pricksis pricksäkert jävla skrik ut i eonernas tid. Vill vara en av er se er vara med er älska er.

Diskuterade och han orkade inte. Om man inte kan prata kanske det inte är någon mening med allt det där vi håller på att skapa, la mina fötter i hans knä, ville honom närmare.

Tracy spelar för mig återigen efter många år utan henne.

Dub håller på att tappa en tand, ganska förödande för ett marsvin med bara fyra tänder, jag vill att hon överlever!

Grannen och jag gick och återvann. Han har gått en U-landslinje. Intressant människa, som att leva i ett kollektiv fast med egna lägenheter. Kommer nog att umgås. Känns så.

Jag pratade och det är så stört att vi överkonsumerar och snabba pengar är det som betyder något. Att människor i andra länder ska försörja oss med sin arbetskraft, vad är det för fel på människor? Är inte livet något värt att göra roliga fina bra saker i, eller vad är det frågan om?

Lägenheten har fått tummen upp av Pamela. Jag och Lovis bor här. Roland och Räggi och Dub.

Skrivit ut 150 dikter jag skrivit. Läser och känner att JA jag kan stå för dem.

MIn gamla lägenhet har solkiga väggar, äcklig spis, sunkig atmosfär. Kanske jag har satt spår av min karmaångest i den, min psykos(a er). För jag känner en sådan lättnad att kommit därifrån och jag är ledsen för Markus skull om han otrivs. Hoppas att jag inte förstört atmosfären totalt.

Jag vill ha kunskap och inte vara helt lost i samtal som gäller det allmänna tillståndet. Han bara pratar om teknik och samhället som att man ska vara med på de premisser som erbjuds. Men jag känner att jag inte kan gå med på det som krävs. Det är bara en känsla jag har, jag vill göra något värdefullt. I den "riktiga" världen står jag utanför arbetsmarknaden, men jag ser mig inte som en looser, jag trodde inte att jag skulle bli en odugling. Tänker på att få en erfarenhetsbas som barn där man lär sig odling, malning, groddning, handarbete, ritualer för själen, värdefull kunskap som gör att man k'änner sig mindre utsatt och lost i en värld som rullar på i våldsam takt, med intentioner som inte följer hjärtat.

Köpte en helt organiskt nedbrytbar plastkasse på Ica. Ja nåt får man göra.

 Hoho. Ett rum kan rymma många luftbubblor av härliga vibrationer, mitt rum är ett sånt. En nyöppnad borg, en hamn där jag ska finna ron och tryggheten. Lagade riktig middag och njöt. Har Lovisen här, hon ligger och snusar i mitt kuddhav. Läste en blogg av en kompis och inser att jag är mycket mer flyktig i det jag försöker säga. Hon är väldigt jordad och beskriver sin livssituation på ett väldigt konkret vis. Kanske jag kommer dit jag med en dag, eller så fortsätter jag med mina utsvävningar, kanske är det sån jag är.

Har grannsämja. Fick te som inflyttningspresent av Alvaro som min granne heter. De bor i ett kollektiv och har skrivit One Love på dörren, bådar ev vänskap, eller så hälsar vi bara på varandra i porten...ja det återstår att se.

Har min cerisa soffa, eller plommonfärgade som Hanna säger att den är, utanför på baksidan huset. Den ska bli hämtad men jag känner en sådan frihet att sitta i den ute i världen.

Jag tänker att om jag tänker att jag är stark så kanske det går...ja det kanske kanske går att bli det en dag. Inser att det är bristen på tillit till allt som gör att jag är så tveksam till livet. Och insikten om att en dag dö. Jag kan inte förstå det, fast det kan ju ingen.

Har en bild påGaia. Hon är vår moder som sörjer för oss, försörjer oss med sin kärlek. Jag vill tro på att vi värnar om henne och om varandra. Det är vad jag vill tro.

Köpte bara värsta goda veggomaten och ekologiska varor i affären. Gjorde tsatziki och veggoschnitzel med jasminris-underbart gott.

Sista skrubbet skedde idag. Skönt att lämna nyckeln i brevinkastet. Oerhört befriande.

 Önskar jag kunde ha allmedvetandet. Orädsla. Upplysning. Framförallt att inte vara skrämd i livet, för livet, av livet. Skrubbar rent mitt gamla hem, gör rent hus så att säga, bakom alla vrår i alla hörnor. Plockar upp mina gamla ting varsamt och ömsint och lägger det jag inte känner behövs i mitt liv längre i en speciell låda. Det är som feng shui, katharsis. Flytten är nog något väldigt positivt för mig. En nystart. Jag har faktiskt bott i T1 sen 2005 och då var jag så sjuk att jag inte visste om det var månen eller lampan som lyste, om det var natthimlen som var mörk eller om jag låg under täcket. Jag tog mig vidare. Men 2006 minns jag ingenting av- det året är helt borta ur mitt liv. 2007 fick liv på hösten efter en fruktansvärd sommar. Men mitt minne är så helkass det bara kan vara, minns inte vad jag gjorde för 2 veckor sen som det är nu. Och nu får jag nog säga att det är bra-fast trots det så mår jag dåligt. Gamla ältande minnen har grävt sig in i  min innersta lillhjärna och jag får fragmentariska bilder av att sitta fast i olika situationer, i möten med människor i miljöer, som att jag tvingas tänka att oj det här händer inte, det är bara atomer, men samtidigt tror jag att om jag bara håller kvar i att jag är funktionsduglig så kommer livet följa det spåret. Men pengar oroar mig. Augusti ser mörk ut, tänk om jag behöver flytta nu när jag hamnat så enormt fint.

Jag vill bo NU och SEN och ALLTID.

Syster Sara kan bli verklighet. Det är kanske vad som behövs i mitt liv. Studier. Arbetsmarknads inriktad utbildning.

Buddha sover inte utan slumrar i varje andetag är nästan vaken överallt måste bara ställa in sig på den frekvensen.