birdiekaja agera utifrån hjärtat i första hand

Känner att jag behöver skriva av mig. Massa medvetenhet som vill göra sig genomgången, bearbetad på nåt vis. Det händer så mycket just nu. Slutar med tabletterna. Mer o mer för varje dag som går. Drabbades av psykosgenomträngning häromdagen. Det var som att jag insåg återigen det lilla intervallet vi interagerar i som kallas den verkliga verkligheten. Bortom det breder sig en oändlighet av dimensioner ut sig. Jag är också mer upptagen nu av döden. Av idéer, strömningar som forsar igenom att den struktur jag känner igen mig själv igenom, o livet som något att kunna hitta lagbundenheter i verkligen är så ytterst liten av den inre existensen.

Kan känna sokrates tanke om att vi är i livet som skuggvarelserna som bildas på grottans väggar, en reflektion. Oceaner av eoner av alltigenom allomfattande varande är det som jag måste lära mig att förhålla mig till. O det är tufft. Det är så otroligt smärtsamt att säga farväl till det kända. O bege sig in i utforskandet o upplevandet av ständig förändersele o förgängelse. Trancendering in i paradigmskiftande framtidslevning.

Rummet upphörde o jag trädde in på en arena full av inre demoner skapade av rädslomönster. Det vibrerade o det fanns inget att hålla fast min varelse i. Ett överlevande utan ordning. Sist blev jag paralyserad av känslan. Jag frammanade skräckscenarion som blev min verklighet för den tid jag hade behov av att vara i den. Tills jag kunde släppa o inse att göra igen. På nytt denna gång.

Det är det. Kom på det för nån natt sen, när jag låg i Richards soffa. Att jag skevar ur för att jag tvingar mig att gå in i mina osanna föreställningar om vad evigheten är. Om jag släpper taget istället o låter mig färdas in i äventyret, framåt, så kommer jag kunna stå ut med vad som än drabbar mig, för då kommer jag inse att det är jag som skapar det jag upplever.

Det är den psykosen världen sitter fast i idag tror jag. Att många inte orkar inse att det är bara vi själva som satt oss där vi är nu. O att det är vi som måste hållas till svars för det. Vem vill erkänna sig vara en totalt känslolös mördare? O det är på väg nu, jävligt på G. Människor vaknar på riktigt nu. O vi inser att ingenting kan hållas för sant det vi byggt allt på. Cellernas funktioner i en organisering. Är det vågor eller partiklar. Det kanske är något annat vi inte ens har en aning om kan skapas. Allt är möjligt. Allt det ondaste, allt det skönaste. O i sanning med den lagen som inte är någon lag utan bara en förutsättning är vi nu. Hjälplösa, utelämnade till vår egen förnekande art. Oj oj oj.

Det genomsyras på många plan. Ekonomiska system håller inte, de fallerar, de rasar sönder o kvar är människorna oförmögna. För pengarna som de trodde att de ägde, var inget annat än lånat stoft från ett universum utan början utan slut. Så obegripligt stort att de bara häpnar o hamnar handfallna.

Jag tror att människor tror att de behöver ha ramar o former att vara i o skapa igenom, motståndet med andra ord, för att få ut nån effekt. Vi behöver, än så länge, tror vi iallafall plasten runt sladden så att vi kan begränsa energins framkomlighet o kanalisera den till olika processer. För vad händer när vi blir jesus hela bunten. O lyser rakt igenom o alla vet allt om alla o vi ska lära oss att samarbeta på en högre nivå. Vi tror att energin läcker o att nån ska ta den ifrån oss. Vi behöver inse att källan inte är vi. Den är så enormt mycket större vi är en odelad del i alltihopa, vi är förmågor i Gud att skapa en uppmärksamhet inuti sig själv o bli självmedveten sin egen gudomlighet.

Vet inte om det är bra eller dåligt att skriva om det såhär i en blogg. Men oavsett så kommer vi vakna. O ja det kommer göra fruktansvärt ont så länge vi kommer hålla det ifrån oss o precis när vi tillåter det bli en del av oss sjäva o inse att vi är det. Men sen när vi växer o mognar i uppgiften så kommer vi reducera mer o mer av det som framkallar lidande o därmed minska lidandet, tills vi tillslut fått en helt annan ordning där vi kommer ha det så mycket bättre o så mycket finare med varandra.

O tills dess är det bara att stå ut o låta lite här o lite där gås igenom o ändra innehåll. En uppdatering. O sedan faktiskt kasta bort o aldrig mer ta tillbaka dysfunktionella beteenden, att lära sig av historien, ist för att lära sig om en historia som aldrig höll!

The sun is shining.
Jonglera.
Sitta på golvet.

Blåa väggar.
Kärleksparken.

Vakenhet och dubstepp.

De svarta skuggorna och mina helande bilder.

Rufsande hår. Violte. Mezzanine. Stå på höga balkonger o se den orangea månen.

Didgeridoo.

Pussikissikatti <3

Promenera runt strömmen och hitta värsta coola grottan med fågelmålade väggar =)!


Var hemma hos en vacker människa - Clas. Örtinspirerande- drack självplockat timjante.


Försökte lära mig att jonglera med hemmasydda bollar =)!


Richard var mycket bättre. Koordination.

Sol strilar nu in i mina vrår och dagen handlar om att vara i nu. Jag är! Lever. Vill skapa.

Citron eterisk olja förgyller luften och jag andas in andas ut atmosfär.

Kram till alla!

Samlar chi!

Feng shui!

Jordenergi. Öppna ögon. Glädjande.

Flyttfågeln har hittat ett bo. Kajan! Hon har funnit en tribe.

Hur kan människor vara så fina. Så inspirerande. Så vackert goda.

urflyttning av grejor in i pytteliten lastbil a la skåpbuss. sötisarna jakob o anders hjälpte mig- en eloge till de =)

Första kvällen i mitt nya fina rum!


På lördagen skulle det vara KOOKY. Blev inbjuden på förfest hos Hillevi, Mattias och Alex. Anders hade målat värsta häftiga grodtavlan.

Allt var så mysigt och trevligt. Mötte massa sköna människor.

Efter dansandet gick Jakob o jag till en pizzeria o vräkte i oss. Alvar, Mittin och Alex dök upp o höll oss sällskap =).


Life as it should beeee!

Återigen K Ä R L E K! o power to da lifeforce!

peace out!

Veganismen närmar sig. Mer och mer vill jag sluta tära och bidra till förtryck.
Hängt mycket med Patrik och vi har enormt massa att lära av o ge till varandra.
Det är fint när man möter en människa så, som det går att vara med och få så mycket kraft av. Där båda känner sig upplyfta av varandra.
Vackert!


Vi satt på ett berg och drack grönt te i den första vårsolen.

Beslut närmar sig.

Förändring.

Vad skulle kärleken göra nu...

Jo den bryter upp med det som skapar ångest. Den för mig in i nya sammanhang. Ger mig nya idéer.

Jag har nästan helt bestämt mig nu för att sluta utbildningen.

Jag vill jobba med drömmen om att göra något verkligt i mitt liv som sporre. Spara inkomst och kunna leva billigt o närmare påriktighet  framåt.

Kollektivet känns fint att snart få flytta in i. Ser verkligen fram emot det. Det kommer bli så bra.

Kanske hamnar som arbetslös ett tag. Men att göra det jag gör nu, dvs mår dåligt och är arg och frustrerad för att vetenskapsparadigmet är så djupt och benhårt rotat i människors syn på helande, det är inte konstruktivt.

Gråter ganska mycket. Ler väldigt mycket! Känner mycket. Skrattar mycket.

Har visioner och planer.

En annan framtid är möjlig. Min framtid är möjlig. Andras framtid är möjlig. Och den skapas nu. Just NU. Därför ska jag vara en medskapare i mitt liv och få mina drömmar att närma sig verkligheten. Verkligheten ska vara min dröm.

Mys hemma hos mig! Pussigt o kramigt o skönt o soft!

Just det jag o gänget var hos Böris på festlighet. Där gjorde jag o Böris en picknickoas med filt o alla hans krukväxter som en artificiell natur i köket...det var uppskattat av folket som flyttade in där :)



Livet är fint, trots tvivel, läskighet, sorg, beslutsångest o allt annat som kan skapa oro. Innerst inne finns kärleken. Hel.

Peace!

Har återupptäckt indigobarnen. Minns att Anton pratade om de när vi träffades runt 2005. Det är barn som föds in på jorden med en förmåga att förutse framtiden, de ser auror, kan prata med änglar. De har en kapacitet till ett högre medvetande och de förespråkar kärlek.
De är mänsklighetens framtid, en räddning.

 give birth to an indigochild <3

De började födas in på jorden runt 1950, men ökat i antal under 1980-90 och framförallt 2000-talet. De som tillhör den senare generationen kallas även för chrystal children, de har en ännu mer finkänslig förmåga än indigobarnen.

Funderar på om tidiga så kallade primitiva folk ( vilket jag definierar som högst stående genuint civiliserade människor) hade dessa förmågor, eller om det är ett helt nytt medvetande som vill existera. Oavsett så behöver jorden helas.



Jakob min bror säger att jag börjar bli flummig. Kanske det. Men inte så att jag störs och dessutom så finns min grundning numer i hjärtat. Jag klarar vardagen, trots denna inre känsla av att vilja öppna.

Jag håller mina känselspröt ute för att känna vilken riktning jag ska gå i. För som jag såg en snutt av Echart Tolle (som bland annat skrivit: the power of now) så sa han: det handlar inte om vad JAG vill få ut av livet, utan vad LIVET vill skapa genom mig. Det gäller att vara lyhörd.

Så jag väntar på någon form av signal eller sammanhang eller något som kan vara en lämplig fortsättning.

Just be patient and have faith!

ett skal av krakelerad sort

dör jag dör jag bara från min kropp?

livsspiral jag vrider mig i kval

försvinner min rökridå av själslighet bort?

dödsvinden är sval svindel i stora livets sal

faller med trasiga vingar i ett ödestigert hopp

men hoppet att återuppstå är allt som jag verkligen måste tro på

Sara 2008-05-01

Nu är det nog. Nu börjar det.

Jag känner av hela mitt väsen att jag inte orkar mer. Jag orkar inte leva i denna pseudovärld. Där  människor gör saker de inte vill, där människor har sammanhang omkring sig som inte tar fram deras verkliga sidor.

Vad skulle kärleken göra nu...tänker att det skulle eg vara allas vår ledstjärna genom livet. Vad skulle kärleken göra nu?

Min kärlek är stark just nu. Den säger åt mig att skriva här. Den säger åt mig att inte hålla käften. Den säger åt mig att finnas på riktigt för de som kommer i  min väg. Och jag ser de som jag möter med vördnad. Jag ser deras inre ljus.
Hur idiotiska de än uppenbarar sig.
Tänkte att vi är varandras speglar.
Reflektera tillbaka det du önskar att andra ska se i sig själva. Visa på deras vackerhet. Inuti är alla vackra. Handlingar visar bara på skador som åsamkats oss genom att födas in i separationen.

Ha alltid allas bästa framför ögonen. Och känn bara enkelt med hjärtat vad som är det rätta. Tänk inte. Tanken hindrar oss. Den begränsar.

Jag känner innerligt att jag inte vet vad jag ska göra. Det känns inte rätt. Det jag håller på med. Att leva i ett samhälle som är så stört och så förtryckande. Kontexter som hindrar människor att leva sin enorma potential. Så djupt destruktivt.
Människor mår inte bra, fan klart de inte gör, när vi inte får leva i samklang med naturen. Vi är det vi äter bland annat. Mycket är producerat under miljöovänliga, kemikaliska, förädlade, snedfördelade, orättvisa villkor. Klart vi blir påverkade negativt.

Jag orkar inte mer. Känner enorm frustration. Känner att jag vill komma vidare. Känner att jag inte orkar leva under de förtutsättningar som mänskliga system skapar existensen just nu.

Så oändligt mycket kärlek.

Men på riktigt så orkar jag inte.

Känner. Livskraft. Styrka. Mod. Vilja.

Det finns något mer. I min upplevelse finns det något mer.. utanför den sfären som människor i allmänhet rör sig i..i invanda föreställningar om hur det är. För att det alltid varit så. Så långt vi kan minnas....a just det...med den snedvridna så kallade neutrala kunskapen som referens.

Det kan tyckas som att jag dömer...o ja kanske jag gör. Men det är min spontana känsla av att läsa läroböcker i framförallt humaniora. De känns instängda i gamla tankegångar. Det vi kan lämna bakom oss. Bara vi släpper in helhetssynen. Men det är ju bara på det sättet jag vill att det ska vara. Inte sagt att det är sant.

I min upplevelse finns det mer utanför den sfär som kallas för vår verklighet.

Harmoni. Balans. Den måste finnas där. Kroppen o själen. Jorden o himlen.

Känner. Livskraft. Styrka. Mod. Vilja.

Vill livet så mycket. Så oändligt mycket. Vill mötena. De verkliga. Det betydelsefulla. Vill möta dig. Där vi kan vara fria att vara så som vi är.

Vill alla rätt till sin egen färd genom livet. Till allas sätt att uppleva mening. Om människor är nöjda med att leva i en dimension som är den verklighet vi kallar för den sanna. Fine. Låt de leva så. Men låt mig gå min väg. För jag vill. Jag vill kärlek. Så oändligt mycket kärlek.

O nej det går inte alltid att vara där...mognaden för tillstånd som detta är inte kommet. Inte än. Kanske aldrig under den livstid jag får vara ett medvetande i en kropp.

Men jag vill utvidgningen. Balanserat. Övergång. Ingen revolution för det är vi inte kapabla att hantera. Så många kommer stå handfallna. Men det är bara min tro. Kanske inte din. Men det är ingenting jag tänkt ut...det är mitt hjärta som känner. Kan inte få mig att känna annorlunda. Det är så jag lever. Och upplever.

Vill mest av allt ge. Le. Se. Vara. Känna. Öppenhet. Meningsfullhet. Glädje. Kärlek. En verklighet som är lika verklig som den du väljer att ha som din.

ja tillslut tror jag att den man vill va med möter en med sin blick o man bara vet
o det är det som är det vackraste
eg
vad är det man ska vara så rädd för
fattar inte

jag är en stolt galning, det är min revolution i världen. Take me as I am, jag tar dig precis som du är för jag älskar ärlighetssanning...det är det vackraste sättet att ta rodret och styra sin kosa precis till de möjligheter som känns mest angelägna, de verkligaste mötena, det ingen kan kontrollera eller behärska...härmed deklarerar jag frihet som sättet att på riktigt leva livet så som ingen annan kan säga åt dig att göra.

det som varje människa nånstans måste vara benägna att förstå är att det är det de gör i sina liv är det som blir deras liv... simple as that...var bitter o ditt liv blir astråkigt...ta chanser...umgås...känn genuin glädje o dela med dig av den och du får tillbaka tusenfallt

jag älskar att ni går runt i era söta ulltröjor, lagar vegetarisk mat, dansar mitt på ljusa dan o är fina...det är vårt liv...samhället i all sin ära...det är på sätt o vis bra att det finns en stat...för de som behöver den...i situationer där man ramlat utanför...men alla människor har rätt att leva sitt liv precis efter de värden de tycker är viktiga för de själva

kaja säger:
oh hihi
fiiint
jag tycker du är en jättefin människa

!!!

elin säger:
å det är så mkt enklare att släppa sina hämningar när man umgås med fina människor

kaja  säger:
hihi jaaa
fram för fler modiga fina människor i världen
modiga för att de går emot konventioner

elin säger:
jag håller med

kaja  säger:
nånstans så är det så konstigt att det finns människor man bara känner samhörighet med
det är visionärerna
de som går outside da box
o jag är väl partisk
men jag känner att det är vi/de som vågar tro på det vackra
som ett sätt att leva
med gemenskap

kaja säger:
det jag blir mest irriterad över är när folk säger typ: kolla på historien...det funkar ju aldrig att alla ska älska varandra....bullshit säger jag...vi måste bara tro att vi är en tanke ifrån paradiset...o jag vet att jag är en idealist ...jag har också svårt för massa människor men ändock så vill jag tro att vi kan mötas...förstår inte varför naiv ska vara ett skällsord eg

kaja  säger:
visst är jag en tönt o galen o allt det där...haha men det skiter jag fullständigt i ...det är de som förlorar glädje o kärlek...klart jag vill att de också ska uppleva det...men då måste de öppna sig...det finns mycket att vara rädd för...jag är också rädd...men samtidigt känner jag tillit

kaja säger:
detta är en msn konversation en kväll i februari 2009 och just nu älskar jag livet...dela med mig av min kärlek...det är det minsta jag kan ge världen
älskar er alla människor därute som kämpar med sina liv, livshistorier, missöden, skitsituationer....men jag tror att om vi bara håller oss starka i våra visioner så kan vi gå så långt som vi inte hade en aning om att vi verkligen kunde förstå, att vi kunde framställa som verkligheten, det som verkligen betyder något...

kärlek till folket!

jag älskar er alla för ert levnadsmod!

peace!!!